När ska vi göra SD irrelevant och föra en politik för alla?

Texten nedan skrevs för ett år sedan – innan Corona), men är ändå relevant.

Ingen har väl kunnat undgå att SD går framåt och framåt och att folk är missnöjda med exempelvis S. Detta är dock inget inlägg som bara ger sig på S, utan även på andra partier, utom vänstern, så ursäkta min bias där.

Jag får ofta inbjudningar till att gå med i grupper som vill förändra samhället, och det i sig är något väldigt positivt. Det finns strömningar inom alla partier som vill ha ett rättvisare samhälle, som vill ha en politik som bygger upp vårt folkhem.

Jag har sett privata initiativ som vill förändra på kommunnivå, och jag fattar – men det som blir lite fel här är att det spelar liksom ingen roll vilket styre en kommun har, om den budget som kommunen fått sig tilldelad (beroende på storlek, osv också förstås) från riksdagen även påverkar det som sker ute i kommunerna.

När till och med borgerligt styrda kommuner börjar gråta över att de måste göra besparingar, så kanske det borde gå in i folks huvuden att det inte är kommunernas politik som är så fel, de har helt enkelt inte de medel de behöver för att kunna bedriva sin politik. Det går inte att satsa på skola och äldreomsorg om kommunerna tvingas spara flera miljoner.

Samma gäller regionerna när det gäller sjukvården. Finns det inga pengar så måste sjukvården skära ner. Och de skär ner där det går att skära ner, dvs dåliga upphandlingar på sjukvårdsmaterial, nedskärningar på personal och nedläggning av vårdavdelningar. Inga förbättringar för anställda så att de trivs på jobbet, utan de får mer att göra för mindre pengar och skitdåliga skift.

Att SD växer beror på missnöje till väldigt stor del, för jag har svårt att tro att alla män inom LO-kollektivet tror att deras liv skulle bli bättre av sänkta skatter för de rika och neddragningar av det som drabbar dem och deras familjer. Så dumma tror jag folk inte är.

Men SD tuffar på, genom att skylla allt på invandringen. Och visst, vi har problem med integration, osv. MEN, det är inte invandringen som är det stora problemet, utan det är att vår sociala välvärd håller på att nedmonteras medvetet av liberala (och konservativa) krafter, som vill att allt ska privatiseras.

Med facit i hand (för jag tycker jag ser ett facit redan) så lyckas SD, för det är ju så mycket lättare att klaga och att protestera med en valsedel, och de röstar på partiet som ”låter som vanligt folk”.

Att det parlamentariska läget är så att ingen har riktig majoritet blir därför kohandlandet den stora grejen. Centerpartiet och Liberalerna vill markera mot SD på ett lite fegt sätt, för de VET att skulle Alliansen regera med SD som stöd så skulle de tappa röster. Så en mycket bättre idé att låta S och MP regera och få skulden, för de måste försöka trixa med servettbudgeten och när de väl hade chansen förra mandatperioden så tappade de bollen helt, för att de stirrade sig blinda på opinionsundersökningar.

Så, för att knyta ihop lite med det jag började med. Sossarna måste skärpa sig, de måste våga släppa sargen, för 2022 kommer de inte ha en majoritet att förvalta. Sveriges finanser går utmärkt, vi toppar massor med listor internationellt. Men istället för att driva en politik som bygger upp samhället så betalar de av en statsskuld som ingen jävel bryr sig om.

Visst, det är skönt att inte ha några skulder, men istället för att betala av statsskulden så borde det byggas mer bostäder (inga jävla marknadshyror som privatägda bolag kan tjäna multum på). Vi måste satsa miljarder på vård och skola.

Då fungerar det inte att flera grupperingar (som exempelvis på facebook) startar egna små rörelser, som påverkar sin lilla kommun, när det är är partierna i riksdagen som borde attackeras, det är dem som håller i plånboken som styr våra kommuners och regioners politik.

Att begära att S ska skärpa sig kanske är omöjligt, men om vi verkligen vill förändra något på riktigt så måste vi satsa tillsammans, vi kan inte splittra oss värre än alla kommunistpartierna gjorde på 70- och 80-talet.

Och vi kan heller inte sitta och vänta på en ny Greta, som ska liksom inspirera oss att ta itu med alla problem i samhället.

För ja, kejsaren är naken, och det har vi vetat hela tiden. SD har stora pengar bakom sig, tro inget annat. Det är därför vi känner hopplösheten, för inget parti har de pengarna. Att svenskt näringsliv kan slänga ut lika mycket pengar som alla partier tillsammans under en valrörelse säger väl allt. Hur står man emot näringslivet som vill att det ska gå åt helvete så att allt kan privatiseras.

För ju mindre gemensamma saker vi äger, desto sämre får vi det, då inga pengar trillar in i statskassan, utan de trillar in i privatpersoners fickor och som sedan lite snyggt förs ut ur landet till något skatteparadis.

Kruxet är väl att vi alla vill protestera på vårt sätt, för att vår kommun eller vår region vanstyrs, och det är sant, man gräver där man står, men det spretar något så enormt, för på ett sätt står vi oss alltid själva närmast.

För mig handlar det om överlevnad när det gäller den kollapsande vården. För andra handlar det om att de inte har råd att bo där de bor för att deras pension är för låg, eller för att socialförsäkringarna inte längre fungerar. De pengar som vi avsätter på våra löner som ska skydda oss när vl blir sjuka, var i helvete tar de vägen om målet nu är att tvinga folk att jobba fast de är sjuka för att någon mutad försäkringsläkare (eller handläggare) tjänar mer pengar på att neka folk pengar från sjukförsäkringen? Eller arbetslösa? Hur ska de överleva om det inte finns några jobb, eller a-kassa?

Så vad gör vi? Det går inte att bilda nya partier, för att det vinner inga val. Det splittrar bara. Tyvärr säger jag, för jag beundrar de som tar initiativ att försöka hitta något bättre. Men det försvagar bara de partier som faktiskt har makten, de som sitter i riksdagen.

Helst hade jag ju velat att 51% av befolkningen som är missnöjda ska rösta på Vänsterpartiet, så då skulle det faktiskt gå att testa en helt ny politik som inte måste böja sig för kapitalet, osv. Men näringslivet, de liberala och även socialdemokraterna fortsätter att stämpla Vänsterpartiet som kommunister. FÖR ATT DE ÄR SÅ JÄVLA RÄDDA FÖR ATT DE NOG VET ATT POLITIKEN V FÖR KOMMER ATT FUNGERA!

Nåja…. Vi måste helt enkelt totalt ignorera alla utspel från SD, att börja diskutera frågor som de inte kan kidnappa. För SD har inte ens en fungerande budget som går ihop när den granskas närmare. Vi måste prata mer välfärd, vi måste prata mer vård och omsorg, vi måste prata mer om hur sjukt privatiseringarna påverkar gemene man. Vi måste lägga skulden där den faktiskt finns.

Och vi måste börja ställa oss utanför riksdagshuset varje dag och kräva av riksdag och regering – dvs de som vi röstat på – att ta sitt jävla ansvar att uppfylla de samhällskontrakt de lovat att förvalta.

Slutligen: Fuck Moderater och Kristdemokrater som vill samarbeta med SD för att de vill montera ner vår välfärd. Fuck dem för att de vill tysta det fria ordet genom att skrika att public service är vänstervridet, för att DE vill kontrollera medierna, så de får vara oemotsagda, och inte kritiskt granskade.

Och fuck SVT som om och om igen inte tar sitt jävla uppdrag på allvar och försvarar demokration och aldrig ställer kritiska frågor eller ifrågasätter fakta som SD, Moderater och Kristdemokrater står och spyr ut i vartenda debattprogram eller på Aktuellts sändningstid. Har ni slutat vara journalister? Vem fans ärenden går ni egentligen.